Calle Kristiansson: ”Ska jag vara känd vill jag vara det för min musik.”
Vilket var ditt första framträdande inför publik?
– Det var i en musiktävling på teatern i Kristianstad när jag var 14 år, jag spelade med mitt punkband Benjihana, jag var så fruktansvärt nervös, men det gick ändå bra – fast vi vann inte. Vi spelade ”When I come around” av Green Day, jag lyssnade mycket på dem, Blink-182 och Ebba Grön då.
Hur ser du på låtvalets betydelse för utgången i tävlingen?
– Det är klart att det är orättvist, men jag vet inte hur man ska kunna ha ett juryns val utan att den får välja fritt. Tove (som blev utslagen i semifinalen av årets ”Idol”-tävling, DN:s anm.) fick väldigt svåra låtar, men det är ju lika för alla. Och de flesta låtarna får vi ju välja själva.
Vad är din konkurrent Eriks styrka och svaghet som artist?
– Styrkan är hans fokus. Han är den som har övat mest av alla på sin låt varje vecka. Och hans fokus är kombinerat med en väldigt kompetent röst. Vad hans svaghet är vet jag faktiskt inte.
Vad är din styrka?
– Jag är väldigt trygg i mina låtval till finalen – det ska bli så roligt – och så sjunger jag väl helt okej.
Hur förbereder du dig inför finalen – har du några knep?
– Nej, det är bara att köra. Fast jag sjunger förstås upp före, för rösten tar mycket stryk när man har ett så här tufft schema.
Om du får välja; vilka är dina drömlåtar för finalen?
– I stort dem jag fick. Den jag själv valt blir bluesig.
Hur har du utvecklats som artist under tävlingen?
– Framför allt sceniskt: Jag har sjungit bra hela tiden, men jag har blivit bättre på scenen med kamerorna och så.
Hur har ”Idol”-tävlingen förändrat din vardag?
– Det är en helt annan vardag nu. Det är högt tempo hela tiden med ett flygande och farande och mediemänniskor. Man lär sig ganska snabbt vad man ska säga och inte säga. I går till exempel var det en journalist som ville prata om en sak som finns i mitt polisregister sedan tidigare när vi egentligen bestämt att vi skulle göra en liten dagbok om vad jag sysslat med under dagen. Men fansdelen är bara smickrande, det ingår. Även om jag tycker att det här är jätteroligt så ser jag fram emot att leva ett vanligt liv igen.
Vad kan en finalseger leda till för dig?
– Två skivor till att börja med, det är ju det man vinner. På längre sikt hoppas jag att man kan jobba bort ”Idol” i ”Idol”-Calle, stämpeln. Det är nog bara upp till en själv om man ska lyckas med det, för Johan Palm och Amanda Jenssen har det gått.
Vilka förberedelser har du gjort inför en eventuell finalseger?
– Vinner jag så sätter jag i gång att spela in första skivan dagen efter finalen, man har bara elva dagar på sig att göra det. Den ska släppas redan den 22 december.
När du sjunger vem eller vilka sjunger du för?
– Jag tänker bara på låten, jag sjunger inte för någon särskild.
Vad är din drivkraft?
– Till att börja med att det här är ganska roligt, men vad jag vill med det har jag faktiskt inte kommit fram till ännu. Att vara mitt i detta kan därför vara rätt frustrerande – för alla förväntar sig att jag talar om kändisskap när jag talar om framgång. Det känns som om få förstår mig här. De som talar med mig om vad som är bäst för mig och min karriär, det är ju ingen som vet vad jag vill med den. Jag vet inte vad framgång och lycka är för mig, vad det är som jag vill bli. Ska jag vara känd vill jag vara det för min musik – inte för att jag har fått ... tv-tid.
Vem är din största idol?
– Bruce Springsteen. Jag gillar allt som har lite soul i sig: Led Zeppelin, John Mayer, Stevie Ray Vaughan och Rolling Stones.
Vad gör du om tio år?
– Förhoppningsvis håller jag på med min egen musik.
Georg Cederskog
