Dagens Gästbloggare: Karin - "Carried away"
Hej
Just hemkommen från en helt magisk kväll i Kristianstad.
Anlände till Kristianstad i god tid i tron att "det kan väl inte vara så svårt att hitta Konserthuset?
Kristianstad är väl inte så stort?
20 minuter och ca 300 rödljus senare började paniken komma...Hittade ett promenerande par att fråga om vägen.
De undrade varför alla plötsligt ville veta var det låg,. I alla fall gav de en så fantastisk vägbeskrivning att till och med jag kunde hitta rätt direkt. Tusen tack till dem, jag hade fortfarande yrat runt i stan utan dem..
Vid konserthuset var det redan en liten kö och mer skulle det bli.
När det var dags för spelningen att börja var det knökfullt.
Fullt drag direkt med "Are you gonna go my way" och "Hungry heart"När Calle byter ut ordet "Kingstown" mot "Kristianstad" i lyfter taket. Sedan bara fortsätter det. Blandat "idol" och eget material. Och trots att jag bara lyssnat igenom "underwalleys" låter en fyra fem gånger innan märker jag att jag känner igen även dem efter bara två tre takter . Härligt bluesiga låtar och Arvids gitarrsolon...
Sedan spelar han Walking in Memphis och in på scen kommer en hel gospelkör..det är magiskt.
Calle säger: Den väntade ni visst på, men än får ni inte gå hem, det finns mycket bra kvar...och det gör det.
Det blir mer blues, det blir "to be with" you med tre gitarrer, och sedan blir det extranummer......
Efter en och en halv timme borde han vara helt slut men han kommer in och gör "Rock n´Roll med full energi. Vid första takten reser sig hela publiken och blir stående även genom "With a little help.." gospelkören är tillbaka och det blir verkligen Calle and his friends. Och det är så otroligt bra att jag inte ens kan beskriva det Till sist kommer en version av Here I go again som inleds mjukt som en ballad men ingen sätter sig ändå och efter ett par takter blir det fullt ös igen. Sen är det slut och bandet går ut efter evighetslånga applåder.
Calle står kvar, tittar på sin akustiska gitarr och säger: nu när ni ändå är här....
Sedan sätter han sig och spelar Odysseus, och man hör hur trött rösten är men det gör bara denna underbara visa ännu vackrare..
Det verkar som om han lika lite som vi i publiken ville att denna kväll skulle ta slut.
//karin stridby(foto+artikel)
Tack så jättemycket Karin!!
Önskar jag hadde varit där! Vilka egna låtar körde dom? Dom är ju så jävla bra
